Hur hinna med att marknadsföra tidigare böcker?

Något som jag tycker är svårt att hinna med när man som jag bara jobbar som författare en dag i veckan, är att jobba med marknadsföring, PR och så vidare för de tidigare böckerna. Jag fick en fråga på Twitter häromveckan om hur det går med Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier och jag har ärligt talat ingen aning. Jag har inte hunnit fokusera på det eftersom jag måste lägga all min författartid just nu på Akrobaten.

För mig har arbetet med varje bok ett antal faser:

1. skriva synopsis
2. skriva boken
3. redigera
4. produktions- /utgivningsfasen
5. marknadsföring och PR.

Marknadsförings- och PR-fasen för en bok får kanske två eller tre månader men sedan behöver jag börja på nästa bok. Och ska det bli några böcker skrivna behöver jag ha fokus på den bok som jag skriver på eller redigerar just nu. Det är klart att jag kan göra någon enstaka insats för en tidigare bok, men särskilt mycket tid blir det inte. Och att jobba mer än vad jag redan gör, eller ta mer tid från mitt vanliga jobb som språkkonsult, alltså det som faktiskt betalar hyran, känns inte görbart  just nu. Någon som har ett bättre arbetssätt eller tänk att dela med sig av kring det här?

Idag fick i alla fall min första bok, Tydliga texter, en recension som jag är mycket glad och stolt över. Det är Camilla Eriksson, som bland annat skriver så här på fackboksbloggen De libris:

Jenny Forsberg har skrivit en liten pärla för alla er som inte är bästa vän med Språkrådets ”Svenska skrivregler”. Forsberg skriver om basal kunskap för att skriva bra texter utifrån ett språkligt perspektiv. Det kanske låter torrt, trist och tråkigt. Det är precis tvärtom.

Hurra och tack för det, säger jag! Läs hela recensionen hos De libris här.

Ann Ljungbergs skrivmingel 15 maj 2013

Förra veckan var jag på skrivmingel anordnat av Ann Ljungberg. Ann är lektör, författarcoach och skrivkursarrangör och bor på en båt som oftast befinner sig i krokarna av Medelhavet. Men när hon är på besök i Sverige ordnar hon skrivmingel i Stockholm. Det brukar gå till så att Ann intervjuar ett tiotal författare på scen under kvällen. I mingelavgiften ingår även tilltugg av typen bröd, ost, oliver och frukt. Och så mingel förstås – under kvällen var det ett par mingelpauser, och jag passade på att prata med nya och gamla skrivarbekanta.

Förra året var jag en av författarna på scen vid ett tillfälle, och bloggade om det här. Som du förstår är de här kvällarna mycket givande, och så även den här gången. Om du har tillfälle att gå på något av Anns skrivmingel framöver så rekommenderar jag verkligen att du gör det. Det kom massor av klokskaper från scenen under kvällen, och här kommer de tre saker som jag framför allt kommer ihåg:

• Ann menade att enligt hennes erfarenhet är det de som har mest omkring sig – med heltidsjobb, barn, fritidsintressen och olika engagemang – som blir klara med sina bokprojekt, snarare än de som säger upp sig från jobbet för att skriva på heltid. Mycket intressant, tycker jag, som ibland är avundsjuk på dem som har möjlighet att skriva på heltid. Kanske är det inte ens någon fördel. Med en massa annat omkring sig tvingas man ju använda sin tid på ett effektivt sätt.
• När jag letar tryckerier ska jag inte glömma att ta in offerter från lokala tryckerier om jag hittar några. Tänk om jag kan hitta ett tryckeri i Täby, där jag bor! Kortare transporter = bra för miljön. Dessutom gillar jag att stödja lokala företag.
• Anna Gable har skrivit Ghosts, drugs n’ rock n’ roll, som är en rockroman. Hon stod på scenen iförd rockiga kläder. Hon jobbar ihop med en rockgrupp, och ett av bokens försäljningsställen är en musikaffär. Konsekvent marknadsföring som sticker ut. Det inspirerar mig! Jag börjar genast fundera på hur jag kan använda något liknande för Akrobaten eller andra böcker. Läs mer om Annas rockroman på www.zorf.se.

Det här och hundra andra saker funderade jag på när jag gick från minglet. Som du förstår var jag mycket nöjd med kvällen – nytta och nöje i ett, hur fel kan det bli?

Releasefest för Det enda rätta av Susanne Boll

I torsdags var det releasefest för Susanne Bolls nya bok Det enda rätta. Susannes resa är ren och skär  inspiration för egenutgivare. Hon gav ut sin första roman – Morgongåvan, som jag har skrivit om tidigare – på egen hand och fick sedan kontrakt med Damm förlag för den andra boken. Det enda rätta beskrivs som ”en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet”.

Damm kan det där med releasefester och den här hölls i mycket tjusiga lokaler på Södra teatern med fantastisk utsikt. Huvudpersonen Susanne själv står till vänster i den här bilden och är inte så där suddig i verkligheten. (Det börjar verkligen bli dags för mig att köpa en ny telefon.)

ALLA var där förstås, och det var så himla trevligt att mingla. Författare är verkligen ett minglande folkslag. Kanske behöver vi det som konstrast till alla ensamma timmar framför datorn. Jag gick dock hem larvigt tidigt eftersom jag behövde vara jobbskärpt tidigt nästa dag och eftersom jag är en tant som prioriterar sömnen högt. Jag måste erkänna att jag hade sjukt svårt att slita mig från festen. Och nu när jag läser Simonas blogg inser jag att jag i min vånda över att gå därifrån glömde att ta med mig en goodiebag! Oh the horror! Jag fick i alla fall med mig det viktigaste därifrån: en bok signerad av Susanne. Med tanke på hur spännande jag tyckte att Morgongåvan vad ser jag verkligen fram att läsa den. Faktum är att den fick smita förbi högen (det kan vara högarna, jag kan varken bekräfta eller förneka pluralformen) med olästa böcker och hamna direkt på nattduksbordet (under några tidningar visserligen men ändå). Mycket snart kommer jag alltså att sätta tänderna i Det enda rätta. Stort grattis, Susanne, till den nya boken!

Hur det gick att byta tjänster?

Vilket fantastiskt resultat jag fick av mitt inlägg om att byta tjänster!

Jag har hittat en erfaren redaktör. Vi skämtar om att jag i gengäld blir skyldig honom korrektur i evig tid. Det finns viss risk för att skämtet går i uppfyllelse om det behövs mycket redigering.

Jag har hittat två korrekturläsare. Det var många fler som erbjöd sig och jag tänker att det blir bra att två personer läser parallellt eftersom ingen korrekturläsare hittar alla fel. De här två är personer som jag känner sedan tidigare. Den ena är språkkonsult som jag. Den andra är en erfaren korrekturläsare. Vad jag ska hjälpa dem med i gengäld har vi inte riktigt spikat.

Jag har hittat en omslagsformgivare som håller på att ta fram ett förslag till framsida. I gengäld kommer jag att ge henne återkoppling på ett fackboksmanus som hon arbetar med.

Jag har även fått erbjudanden om att sätta inlagan men min preliminära plan just nu är att göra ett försök med det på egen hand. Och så får jag ta hjälp av kunniga personer i mitt nätverk när jag kör fast. Jag tänker att det borde vara enkelt och att det är en bra grej för mig att läsa mig om jag behöver göra det fler gånger framöver. Å andra sidan är jag faktiskt skitdålig på sånt, så det kan vara ett dåligt beslut. Jag kanske gör en ny plan längre fram, vi får se.

Det känns hur kul som helst att jag kan få hjälp med saker trots låg budget. Nu gäller det bara att hinna med alla tjänster som jag blir skyldig folk också!

En stor budgetpost som återstår för boken är tryckkostnaden. Om jag inte bestämmer mig för att ge ut den som print on demand förstås, men då blir varje bok dyr och då måste jag antagligen sälja boken dyrare och då blir den kanske mer svårsåld.

Har du några idéer om hur jag kan få ner tryckerikostnaderna? Lämna gärna en kommentar här på bloggen!

Ledig långhelg

Jag har haft långhelg och varit ledig i fyra dagar – både från författarjobbet och från språkkonsultjobbet. Mina ledigheter är annars koncentrerade till sommaren och årsskiftet. Men två långhelger har jag lärt mig att jag behöver under den långa vårterminen för att orka hela vägen till semestern. Och ändå bryter jag mot det, för det här är min enda långhelg den här våren.

Nåja, jag har i alla fall njutit av den här långhelgen! Läst, hängt på balkongen, varit på bio, gått sköna promenader i solen. Inte ägnat en tanke åt Akrobaten. Nej, det där sista var en fet lögn!  Jag  är faktiskt lite stressad över den deadline som jag har satt för mig själv. Den 27 maj ska jag ha ett manus som är så pass färdigredigerat att jag  kan lämna över det till min redaktör. Det är bara två veckor till dess, och jag förstår inte alls hur det ska gå till. Det får bli helgredigering de två närmaste helgerna tror jag. Jag håller fortfarande på och jobbar med språket hos tonåringarna i boken. Och efter det har jag rätt så många punkter kvar på redigerings-att-göra-listan. Om jag minns rätt är ett par av punkterna riktiga surdegar dessutom. Jobbiga att ta tag i för att det kräver att jag gör en större omarbetning. En scen som nog behöver strykas eller omarbetas ordentligt, och hur ska jag då göra för att fortfarande få med den information som finns i scenen och som behöver vara kvar i boken?

I veckan som kommer blir det dessutom två skrivrelaterade nöjen: ett skrivmingel och en releasefest. Jag återkommer om det. Nu tänker jag fortsätta att ha en skön söndagskväll. Hoppas att ni har detsamma!

Ska jag bli alfabetsförfattaren?

Innan jag ville avslöja namnet på Akrobaten här på bloggen så kallade jag den för romanen A, för att den börjar på A och är den första romanen jag tänker komma ut med. Och eftersom jag redan pratade om romanen A så blev nästa roman romanen B. Den har jag ingen titel på än. Men nu funderar jag: tänk om jag skulle döpa romanen B till en ettordstitel som börjar på B. Och då måste förstås romanen efter det heta något som börjar på C och så vidare. Och så kan jag göra mig känd som alfabetsförfattaren. Vore inte det roligt? Och en bra marknadsföringsgrej.

Jag inser förstås att det kan bli lite besvärligt när jag kommer fram till Q och så, men den dagen den sorgen. Förresten är begränsningar bara bra för kreativiteten. Tänk om jag måste låta romanen Q utspela sig i Quebec bara för att kunna döpa romanen till det. Och då behöver jag förstås åka dit på researchresa. Jag som aldrig har varit i Nordamerika – det blir kul! :-)

Dagen när jag lärde mig ungdomsspråk på Twitter

En av de kloka människor som har läst (läs: refuserat) Akrobaten har kommenterat att tonåringarna i boken låter för vuxna. Så det står på min redigerings-att-göra-lista att jag ska jobba med tonåringarnas röster. Eftersom jag har varit medveten om det här ett tag så  har jag försökt lyssna lite på ungdomar på stan och så (har ju inga barn själv och umgås inte med några tonåringar till vardags). Min tanke var att jag även skulle fråga runt i sociala medier vad folks tonåringar säger. Men i dag löste det sig alldeles automagiskt.

På språkkonsulten Katarina Bydings Twitterkonto @byding tvittrade nämligen Marolin 13 år om ungdomsspråk under hashtaggen #ungdomsspråk. Katarina och Marolin gjorde det här som en del av operation dagsverke. Visst var det en sjukt bra idé!

Jag noterade allt Marolin sa och passade på att ställa massor av frågor. Så nu har jag en lista med ord och uttryck som jag ska jobba in i språket hos mina romanpersoner Anna, som är 17 år, och Victor som är 14. Jag gillar verkligen att göra research på Twitter!